Hej!
För att allt inte skall gälla problemen med invandringen så skickar jag detta diskussionsinlägg on försvarspolitiken. Plockade det från min blogg och hoppas på kommentarer:
Den allmänna värnplikten skrotas.
Utrikesminister Stubbs egen knatteliga har kommit med ett uttalande gällande Finlands säkerhetspolitik. Denna grupp av unga akademiker, under ledning av Johan Ekman, tar ställning till de mest skiftande saker utan att säga något konkret. På frågan om Finland bör gå med i någon försvarsallians kommer man med ett förslag utan förankring i verkligheten. Finland bör alliera sig med övriga nordiska länder i någon sorts allians som inte är NATO! Så förstod jag detta oklara resonemang. Betyder det att Danmark och Norge skulle gå ut ur NATO för att ingå en allians med Finland, eller är Sverige den blivande allianspartnern? Detta förslag kommer just samma vecka som Sverige definitivt slaktar sitt eget försvar! Enligt Sverige nya försvarsplaner så skall landets krigsmakt uppgå till 8 bataljoner, ca 12.000 man, som det skulle ta 1-3 år att få i stridsdugligt skick! Jämför med Finlands ca 30 brigader, eller över 300.000 man som kan mobiliseras med mycket kort varsel!
Hur ser en allians med ett militärt tomrum ut? Gruppen borde i stället ha funderat över vad Sveriges avrustning betyder för Finland!
I en sak svävar man dock inte på målet; vår allmänna värnplikt skall avvecklas! Det enda riktiga skulle ha varit att man sagt att den allmänna värnplikten bör återupprättas! Nu är situationen ytterst oroväckande; av de som inleder sin värnplikt avbryter onkring 20 procent den ganska fort, dvs de blir skogsgardister, fanflyktingar för att det inte smakar! Av årsklassen så torde således på sin höjd 65-70 % överhuvudtaget utföra någon värnplikt. Detta är ett verkligt problem! Nu gick gruppen in för att kasta dimridåer över en oroande situation genom irrelevanta förslag om kvinnligt deltagande och presidentens position som överbefälhavare.
Den föreslagna kategoriklyvningen av årsklasser, där en del skulle ha skyldighet att försvara landet och den andra inte, vore redan i sig ett slag mot försvarsviljan och stridsmoralen i en krissituation! Hur skulle Finlands senaste försvarskrig ha slutat ifall sönerna i en familj varit skyldiga att försvara landet och sönerna i grannfamiljen varit befriade? Krig är ingen lek, människor stupar och dör så skulle det då accepteras att den ena familjen begravar den ena sonen efter den andra, medan grannpojkarna och deras vänner har grillfest i trädgården drickande öl och spelande musik? Nej, tänk om och återställ den allmänna värnplikten! Värnplikten har varit en klasslös hållplats med ytterst positiva följder på samhället. Skrota den inte!
Bakom denna avoghet mot värnplikten och oviljan att upprätthålla den gömmer sig brist på kurage och ovilja att konfrontera dessa skogsgardister. Hur skall sådana i en krissituation kunna konfrontera fienden! Denna brist på kurage tar sig uttryck i sökande efter alibin för skogsgardisterna med olika förklaringar: "Om han inte vill så skall han inte tvingas in i armén!" "Vad gör man med folk som inte är tillräckligt motiverade?" "Försvaret fungerar bäst om bara sådana som vill försvara landet gör det!"
Bra talat! Här har värnpliktsskrotarna kommit på en lösning som finansministern också borde tillämpa: Landets finanser skulle vara i utmärkt skick ifall skatterna betalas på frivillig bas. Om man inte vill betala, på grund av någon sorts övertygelse, så behöver man inte, viktigast är att alla som betalar är välmotiverade betalare!"
När jag diskuterat dessa saker med personer som i övrigt är försvarsivrare, och påpekat det stora antalet skogsgardister, så har jag kunnat få till svar - till och med av reservofficerare - att det är bäst att ingen tvingas till att delta, stridsmoralen kan bäst upprätthållas ifall det är frivilligt!
Mitt svar har då varit: Bra, nu har vi då verkligt tuffa och skickliga killar som leder våra trupper i ett eventuellt krig! Mannerheimriddarna Siilasvuo (Strömberg), Martola, Ehrnrooth, Autti osv var mycket hårda killar i strid, men ingen av dem var ändå kapabel att leda trupper där man fritt kunde gå hem då det inte mera smakade. Deras medicin var nog den rakt motsatta eller som Siilasvuo uttryckte saken: Den enda sättet att få linjerna att hålla är att mannarna vet att en säker död väntar dem som deserterar!"
Bakom dessa värnpliktsskrotande unga och utbildade anar jag också en attityd som jag trodde inte funnits bland vår akademiska ungdom på över åttio år. De som smiter undan värnplikten motiverar det ofta med att de har viktigare saker att göra än att springa i skogen med gevär på ryggen. Eller så är det slöseri med tid, ett nationalekonomiskt svinn och en ekonomisk förlust att göra värnplikt. Många grånande krigsveteraner har varit av rent motsatt åsikt:" Det finns ingenting viktigare än att försvara våra kvinnor och barn och ingen förlust kan mätas med förlusten av friheten!"
Javisst, för över åttio år sedan var det en allmän syn bland unga akademiker att de har viktigare saker att sköta än att göra värnplikt och springa i skogen. I denna attityd fanns en inbakad avoghet mot att ställas på samma linje som "allmogen" och beblanda sig med vanligt folk! Våren 1930 hände dock en sak som jag tror var helt avgörande för att Finlands försvarskamp lyckades. På AKS:s årsmöte höll Yngve Roschier, senare sanitetsgeneral, ett mycket uppmärksammat tal som fick vittgående följder. Han påtalade tendenserna till "fanflykt" bland den akademiska ungdomen, och i ett inspirerande tal krävde han i stället att just denna ungdom går i spetsen för försvaret! Följden blev att man snart såg det som varje utbildad students plikt att bli reservofficer och att vara med i skyddskåren.
Pastor Kustaa Korhonen har i sina memoarer berättat om sina erfarenheter som militärpastor. På Karelska Näset hade han under ställningskriget långa samtal om just dessa saker med överste Juva, kommendör för IR 58. Juva, som själv var från en känd släkt med akademiker och forskare, underströk att alla välutbildade mäns plats är ute i linjen, ju bättre utbildad dess säkrare är det att hans plats är i linjen. Ifall man bläddrar igenom matrikeln över de officerare som stupade i vinterkriget så finner man långa rader av utbildade akademiker, forskare, konstnärer, musiker osv. Vi bör ödmjukt tacka dem för att de visste att det inte finns något viktigare än att försvara landet!
